Jakobstads historia

Jakobstad under 2000 år

Vid vår tideräknings början låg hela det område som idag utgör staden Jakobstad under vatten. Först i början av det andra millenniet börjar delar av detta område sticka upp över havsytan. De högsta punkterna i Jakobstad, följaktligen också de första, som sticker upp över havsytan finns på Kvarnbacken, vid Jakobstads gymnasium och på Kyrkostrand vid Tingshusgatan. Vi får vänta ända till 1500-talet innan Jakobstadsområdet blev en del av det fasta Finland.

1600-talet

1654 Jakobstad får sin första skola. En av byggnaderna flyttas från Pinnonäs gamla kungsladugårds område och blir skolhus i staden.

1693 utför lantmätaren Jonas Gädda en uppmätning av stadens marker, som resulterar i den äldsta kända kartan över Jakobstads marker.
Omkring år 1250 avskiljs Pedersöre från Korsholm och blir en självständig socken. År 1615 erhåller greve Jacob de la Gardie Pedersöre och Hopsala till förläning. För att effektivera beskattningen och styrandet av det vidsträckta Svenska riket, ger drottning Kristina sina länsherrar rätt att grunda fler städer. Också Jacob de la Gardie får rätt att grunda en stad på sin förläning, Pedersöre. Jacob de la Gardie dör i augusti 1652, men hans änka Ebba Brahe fullföljer planerna och undertecknar fundationsbrevet 27.10.1652. Staden planläggs av ingenjör Erik Niurén och kvarter, tomter och gator stakas ut på den s.k. Bockholmen vid Pedersöre hamn.

På ett muskötskotts avstånd från staden i närheten av Gamla hamn anlägger de holländska bröderna Jacob och Abraham Momma år 1666 ett skeppsvarv.

I februari år 1691 invigs stadens första kyrka av biskop Gezelius. Votivskeppet, som nu finns i dagens kyrka och som handelsman Olof Galle donerat, hör hemma i den gamla kyrkan. Hittills hade Jakobstadsborna anlitat Pedersöre kyrka och ända till 1908 skulle Jakobstad dela prästerskap med Pedersöre.

1700-talet

Stora Ofreden drabbar vår stad hårt. Staden invaderas av ryska soldater i två omgångar och staden bränns ner till grunden, endast några få hus finns kvar. De flesta av stadens invånare flyr, den som har råd och möjlighet beger sig över Kvarken till svenska sidan, andra flyr in i skogarna eller ut i skärgården, många blir tillfångatagna och en del dödas. Under 1720-talet återvänder en del av stadens gamla invånare och nya flyttar in. De följande decennierna präglas av en uppbyggnadsperiod och bl.a. får staden sin nuvarande kyrka år 1731.

I mitten av 1700-talet får staden sina första manufakturer. År 1754 anläggs ett beckbruk på Nätinabban i närheten av hamnen och år 1762 grundar en grupp stadsbor ett tobaksspinneri, det som senare skulle bli Strengbergs tobaksfabrik. Lantmätaren Ernst Gutzén, som denna tid var bosatt i Kronoby, anlitas för att kartlägga stadens marker. Kartorna blev färdiga under 1754.

År 1765 slipper äntligen städerna vid den Bottniska viken stapeltvånget och får seglationsfrihet. Detta kom att bli avgörande för utvecklingen i de Österbottniska städerna. De första fartygen från Jakobstad, som utnyttjar denna möjlighet att segla direkt till utlandet är galeasen Jacobstads Wapen och briggen Enigheten.

Slutet av 1700-talet präglas av högkonjunktur med livlig tjärhandel och många skeppsbyggen. Jakobstad blir landets största fartygsproducent. Under perioden 1765 till 1808 uppmäts i Stockholm över 200 fartyg om sammanlagt ca 19 000 läster motsvarande över 20 procent av landets produktion av fartyg.

År 1782 inleder fregatten Concordia sin seglats till Ostindien och skulle bli det första fartyget från Finland som besöker dessa trakter. Kapten var Clas Breitholtz.

1793 får Jakobstad fullständiga stapelrättigheter och därefter kan varor för utlandet också förtullas i Jakobstad.

Skeppsbygget och tjärhandeln gör att Jakobstad blir en av landets rikaste städer, räknat i förmögenhet per invånare. Handelsmannen och redaren Adolf Lindskog är tidvis Finlands rikaste person och år 1797 bygger han stadens första stenhus vid torget. Samma år bildas ett varvsbolag för att man ska koncentrera skeppsbygget till en och samma plats. Skeppsvarvet anläggs på Calholmen och får namnet Calholmens skeppsvarv. Idag kallar vi området för Varvet. Här kommer man under ca. 75 år att bygga omkring 150 fartyg.

1800-talet

1809 Finland blir en del av det Ryska riket.
Den 5 februari 1804 föds Johan Ludvig Runeberg, Finlands nationalskald, i Jakobstad. Under 1808–09-års krig tågar både ryska och svenska trupper igenom staden. Natten mellan 2 och 3 september 1835 drabbas staden av sin största katastrof under 1800-talet. Staden brinner ända från Södra tullen till Stadssundet och halva staden förstörs. Den rikaste delen med de förmögnaste husen brinner ner, också Rådhuset ligger i aska. Sammanlagt 73 av stadens totalt 275 bebyggda tomter eldhärjas. Under ledning av en nybyggnadskommitté byggs de södra stadsdelarna upp på nytt enligt kommissionslantmätare Anders Bergers planer och det nya Södermalm skapas.

Under åren 1837–45 pågår en livlig byggnadsverksamhet på Södermalm. Staden får sitt andra stenhus och en av sina finaste byggnader då Malmska gården uppförs efter ritningar av arkitekt Anders Fredrik Granstedt.

Mellan åren 1844 och 1847 seglar barken Hercules från Jakobstad jorden runt som första finländska fartyg. Kapten är Petter Gustaf Idman och fartyget hör till Peter Malms flotta.

Ett kakrecept från 1800-talet

Drottningbakelse
En drygt vägd mark smör, tvättas väl all sältan utur, och smältes sedan; – Skulle ännu någon sälta finnas på botten, bortlämnas den. Trefjärdedels skålpund fint rivet socker inröres i smöret tills det bliver som skum. 9 eller 10 ägg vispas till skum: gulan i ett och hvitan i ett annat kärl, som lägges till smör skummet, ock till sist Ett skålpund godt Hvetemjöl; men om mjölet är godt, lämnas litet deraf, emedan lösare är godare. – då det genast öses uti små formar och gräddas uti ej för het ugn. Kanelen stött lägges efter smak.

År 1852 drabbas staden Vasa av samma katastrof som Jakobstad 17 år tidigare, men branden i Vasa blir ännu mer förödande, då så att säga hela staden brinner ner. Ett nytt Vasa byggs upp på Klemetsö och under denna tid, ca 10 år, härbärgerar Jakobstad tre av Vasas skolor; Vasa gymnasium, Tekniska realskolan och Vasa handelsskola. Med skolorna kommer också flera av lärarna. Ett resultat av detta blir ett blomstrande kulturliv; sångkörer startas, föreningar grundas, teater spelas. Också sällskapslivet får en uppryckning. Jakobstad får sin första fotograf, Lars Johan Peldan, som också brukar räknas till en av de första yrkesfotograferna i Finland. Den södra infarten till staden, Parentesen, blir en allé då där planteras björkar på initiativ av apotekaren Viktor Schauman. Inte bara det kulturella livet får en uppryckning utan också företagsamheten stimuleras. Under 1850-talet grundas i Jakobstad bl.a. en benkvarn, ett ölbryggeri, en tändsticksfabrik och en handelsträdgård. Dessutom startar flera banker sin verksamhet. År 1859 anlägger Peter Malm en ångsåg på Stockholmen, vilken blir den andra i ordningen i Finland. Jakobstad får också denna tid telegrafförbindelse med omvärlden.

Det dynamiska 1850-talet överskuggas dock av Krimkriget, som radikalt kommer att påverka den finländska sjöfarten. Den rysk-finska handelsflottan förläggs i blockad och engelska krigsfartyg patrullerar utanför den finländska kusten. Många finländska fartyg kapas eller säljs. Jakobstads handelsflotta reduceras radikalt från 26 fartyg före Krimkriget till 9 efter. Det totala tonnaget minskar med två tredjedelar. Dessutom kapas ett antal mindre skutor då man försöker hämta livsmedel från Sverige. Man avlägsnar alla sjömärken, plockar ner alla båkar och kummel så att de engelska fartygen inte ska hitta in till staden. Inga engelska fartyg kommer dock in i Jakobstads hamn utan ankrar på Ådöfjärden. Härifrån skjuter man med kanon mot staden och omgivningarna.

1868 dör kommerserådet Peter Malm, en av sin tids mest framgångsrika handelsmän och redare. Sonen Otto Malm övertar skötseln av det Malmska handelshuset.
Ett resultat av den reducerade sjöfarten blir att nästan alla stadens sjömän och -kaptener blir arbetslösa och ses sysslolösa ströva omkring i staden.

Under åren 1867–68 är det nödår i landet, skördar slår fel, många svälter och epidemier grasserar. För att lindra nöden inrättas nödhjälpsarbeten. Ett av dessa är vägen mellan Jakobstad och Bennäs som byggs under denna tid och har kallats Mjölvägen, eftersom en del av dagsverkarnas löner betalas med mjöl. Bland Jakobstads handelsmän samlas mjöl och pengar in för att bekosta en del av vägbygget.

1874 Det sista stora segelskeppet, fregatten Vanadis, byggs på Calholmens varv. Staden får äntligen ett nytt Rådhus efter en nästan 35-årig väntan.
Den 20 augusti 1874 fattar ångfartyget Österbotten eld utanför Björneborg. Bland de omkomna ombord finns bl.a. Otto Malms hustru, Maria Malm, hennes syster Olga samt Ottos morbror, August Höckert. Bland de överlevande finns en ung gosse från Jakobstad, vid namn Carl J. Höglund, som senare skulle bli känd som sadelmakare och gårdsägare i Skata.

År 1873 inrättades stadens första folkskola i Stadsgården. Redan följande år kunde ett nytt skolhus invigas i Skata vid Alholmsgatan. Otto Malm donerade pengar till skolbygget och det byggdes till åminnelse av hans hustru, Maria Malm.

1882 Detta år skaffar Otto Malm två telefoner. Den ena låter han installera i sitt kontor i Malmska gården och den andra i kontoret vid ångsågen på Stockholmen. Detta blir Jakobstads första telefonförbindelse.
År 1883 grundar ingenjör Wilhelm Schauman en cikoriafabrik i uthuset till den Thodénska gården vid Trädgårdsgatan. Denna händelse kan man se som starten till industrialiseringen av Jakobstad. År 1889 flyttar fabriken till Korsgrundet, ungefär där bostadsmässområdet finns idag. Efter en brand år 1892 uppförs en ny fabrik ute på Alholmen. År 1898 utvidgar han verksamheten då han grundar en såg och vidare en sockerfabrik år 1900.

1889 skaffas en ångdriven generator till Strengbergs tobaksfabrik och fabriken får som den första arbetsplatsen i Jakobstad elektriskt ljus.
Jakobstad får järnväg då en bibana till stambanan byggs år 1886. Också denna gång är Otto Malm med som finansiär då han står för halva kostnaden och den finska staten för den andra halvan. För att hjälpa järnvägsresenärerna att hitta från järnvägsstationen till torget får Jakobstad år 1887 sin första gatubelysning i form av några petroleumlampor längs Stationsvägen och på torget. Ett telefonbolag grundas samma år och ett telefonnät börjar byggas ut.

1898 Jakobstad får en ny industri då Jakobstads mekaniska verkstad grundas av Birger Serlachius. “Birgers verkstad” kommer att vara en viktig arbetsgivare ännu under det följande halvseklet.

1896–1900 byggs Strengbergs Tobaksfabrik ut och omfattar nu ett helt kvarter. Den är samtidigt den största arbetsgivaren i staden.
Då Otto Malm dör den 25 november 1898 gör han det som Finlands rikaste man. Med honom försvinner också segelfartygen från Jakobstad. I december 1899 säljs de sista av Jakobstads segelfartyg, Vanadis och Europa, och detta utgör slutet på stadens segelsjöfartsepok.

Jakobstad får sin efterlängtade lokaltidning då Jakobstads Tidning utkommer för första gången den 21 december 1898.

1900-talet

Industrialismen får vid denna tid sitt egentliga genombrott i Jakobstad. Många nya små företag grundas och de stora fabrikerna Strengbergs, Jakobstads Mekaniska Verkstad och Wilh. Schauman expanderar. Nu byggs den kommunala servicen ut och många av stadens offentliga byggnader uppförs. Jakobstad får Elektricitetsverk, Stadsbastu, Brandkårshus, Malmska sjukhuset, Barnbördshus m.m. Skolväsendet byggs också ut. Stadens finskspråkiga befolkning växer.

Järnvägen dras ut till Alholmen och man börjar bygga kajer, Järnvägs- och Laukkobron. I september 1901 kan man för första gången se elektrisk gatubelysning i Jakobstad.

1904 Jakobstad får sin första bil. Samma år får Jakobstads Realläroverk ett nytt skolhus. (nuv. svenska gymnasiet). Kanalen längs Kanalgatan täcks (nuv. gågatan) på grund av sanitära olägenheter.

1908 Malmska sjukhuset uppförs med hjälp av donationsmedel av Otto Malm. Svenska folkskolan får ett nytt skolhus (Lagmans skola) och på Kvarnbacken byggs ett barnbördshus.
I september 1905 dras vi med i världshändelserna när vapenfartyget John Grafton går på grund i Larsmo skärgård. En massa gevär och pistoler sprids i nejden. Fartyget sprängs för att det inte ska hamna i ryska händer.

Vid brandkårsfesten i Gamla hamn 1911 tar polisen ner festflaggningen som stridande mot flaggförordningen. Endast flaggning med ryska färger får förekomma. År 1914 finns det 12 bilar registrerade i staden. År 1916 görs ritningarna till Skolparken av Finlands första trädgårdsarkitekt, Bengt Schalin, och anläggandet av parken börjar.

Storstrejken 1917 drabbar också Jakobstad. Nyheten om lantdagens antagande av ny regeringsform den 6 december och Finlands självständighetsförklaring mottas till en början med stor tillförsikt. Först en månad senare, den 7 januari 1918, uppmanas stadsborna till allmän flaggning och illumination för att fira ett självständigt Finland.

1918 grundas Finlands första artilleriskola i Jakobstad
Jakobstad intas av de vita den 28 januari 1918 under ledning av jägarlöjtnant Lauri Tiainen. De ryska trupperna i staden avväpnas och skottväxling uppstår bl.a. på Amerikagatan vid den s.k. Wiikska gården. Den 2 mars arkebuseras 7 män bl.a. ledarna för den finska arbetarrörelsen vid Strengbergs fabriksvägg.

1920-talet

1920-talets depression och arbetslöshet drabbar också Jakobstad. Många av de små företagen som grundats under 1910-talet går i konkurs. Tuberkulosen härjar och Pörkenäs sanatorium byggs.

Jakobstad får en egen radiostation 1924, en av de första i landet. Stationen köps senare av Finlands Rundradio, som startar sin verksamhet år 1926. År 1929 får vi ett vattentorn, ritat av arkitekt Lars Sonck, och ett vatten- och avloppssystem byggs ut.

1930-talet

1930-talet kan karakteriseras som folkrörelsernas decennium. Somrarna är soliga och varma. År 1936 hålls Finlands svenska gymnastikfest på den nybyggda sportplanen vid Pedersesplanaden och följande år den stora sångfesten. Det första offentliga luciatåget i Jakobstad ordnas den 13 december 1930, dock utan lucia.

De centrala delarna av staden regleras, bl.a. breddas Visasbacken samt Styrmansgatan och Westmansmors stuga flyttas till sin nuvarande plats. År 1930 får Jakobstads Tidning och telefonbolag ett gemensamt hus i korsningen av Storgatan och Styrmansgatan. Jakobstad får en ny industri 1935 då Jakobstads Cellulosa Ab grundas.

Krigstiden

30.11.1939 bryter Vinterkriget ut och pågår till 13.3.1940. Fortsättningskriget börjar 25.6.1941 och avslutas med kriget i Lappland 25.4.1945.
Efter krigsutbrottet 1939 effektiveras befolkningsskyddet i Jakobstad. Krigssjukhus inrättas i de flesta av stadens skolor. Många viktiga varor ransoneras och fås endast på kupong. Jakobstad med omnejd får ta emot evakuerade karelare och också en del karelska industrier. Rovaniemi flyttar för en kort period sin administration period till Jakobstad.

Recept från krigstiden

Kriskräm
2 msk socker, 7 dl mjölk, 3 dl vatten, 3 msk potatismjöl, en aning vanilin, lite salt. Sockret brynes i en stekpanna tills det blir ljusbrunt, varefter den med potatismjölet blandade vätskan ihälles. Krämen vispas tills den första bubblan slår upp. När krämen är färdig hälls den upp, beströs med socker, för att inte bilda skinn. Låt kallna samt serveras med sylt.

Under fastlagstisdagen den 22 februari 1944 bombarderas Jakobstad. En del av bomberna faller i närheten av Skutnäsgatan och de övriga över Kyrkostrand. Vid bombardemanget omkommer sju personer.

1950-talet

1950-talet blir för hela Finland en tid av uppbyggnad. I början av 1950-talet sker en stor inflyttning till Jakobstad, industrierna expanderar och många nya småindustrier ser dagens ljus. Staden får nya moderna höghus i centrum; Narska huset, Cityhuset, Parkhuset och för att ge plats åt dessa försvinner Pigkärringsgränden. Man sade att småstaden led av storstadskomplex.

1950/52 Pedersöre Kyrkoby, Vestersundsby och Skutnäs inkorporeras med Jakobstad.

1956 Generalstrejken lamslår landet, också i Jakobstad demonstrerar man mot försämrade förhållanden. Arbetarfacken inrättar soppstationer.
Stadsdelarna Permo, Västermalm och Östermalm bebyggs.

Svenska Barnträdgårdslärarseminariet inleder sin verksamhet i januari 1956. År 1959 invigs Pietarsaaren yhteislyseos nya byggnad vid Runebergsgatan.

1960-talet

1960-talet inleds med utbyggnad av Oy Wilhelm Schauman Ab. En ny pappersmaskin installeras och Jakobstad upplever en ny våg av inflyttning.

En flygolycka i Kvevlax den 3 januari 1961 drabbar många jakobstadsbor hårt. Bl.a. omkommer stadsdirektör Halvar och hamnkapten Wikström samt fem andra stadsbor.

1962 Österbottens Mässa hålls i Jakobstad och Mässplanen vid Parentesen kommer till.
Färjtrafiken mellan Sverige och Jakobstad kommer igång och får fasta former i och med att Jakob Lines grundas. Filésvenskarna blir ett begrepp och ett element i gatubilden liksom den allt mer växande bilparken.

Skolväsendet byggs ut med en Centralyrkesskola, Handelsskola samt Lannäslunds lantbruksskolor.

1966 Den första Nautor-båten levereras, en Swan 36:a.
Miljön kring torget förändras, då HAB:s hus (Bankgården) och Ers Höghet byggs. Otto Malmsgatan får nu också sina första höghus.

1970-talet

Metallindustrin JARO bygger ut under 1970-talet. Sveden kommer till. Mudderverket Nostaja sjunker vid Nygrundet utanför Jakobstad hösten 1972, 16 personer omkommer och en av självständighetstidens största sjöolyckor är ett faktum.

Kabel-TV-sändningarna i Jakobstad blir de första kabelsändningarna för allmänheten i Norden.

År 1973 införs på försök grundskolan i stadens svenska skolor.

1980-talet

Under 1980-talet sker en strukturomvandling inom näringslivet i Jakobstad. Många av de gamla industrierna monteras ner. Nya bankhus byggs vid Kanalesplanaden och många trähus rivs.

Rivningen av Fontellska huset år 1983 blir “förstasidesstoff” i tidningarna i hela landet. Pedersöre kyrka förstörs nästan helt vid en brand i juli 1985. Uppbyggnadsarbetet pågår under resten av 80-talet.

Ett länge påtänkt projekt, att bygga en kopia av ett gammalt fartyg, startar våren 1987. Samma år får Jakobstad också sin ishall, Kristallen. FF Jaro stiger för första gången till finska mästerskapsserien år 1989.

1990-talet

1990-talet inleds med vikande konjunkturer och depression. Kommunal och statlig service trappas ner. 1991 står Jakobstads omdebatterade jordbanehall klar att tas i bruk.

1994 I maj beger sig Jacobstads Wapen ut på sin jungfruresa.
Jacobstads Wapen sjösätts 12 juli 1992, vilket dock inte betyder att projektet ännu har förts i hamn. Den 1 oktober inviger Jakobstad sin gågata efter många års förarbete och diskussioner.

Bostadsmässan i Jakobstad blir en succé och dessutom står vädrets makter på Jakobstadsbornas sida.

Den över 30-åriga regelbundna färjtrafiken mellan Jakobstad och Sverige upphör.

2000-talet

År 2002 firar staden sitt 350-årsjubileum med pompa och ståt.
År 2022 firar staden 370-årsjubileum.